Ibland är det skönt med musik som stryker mothårs, provocerar. Ensemble Nimbus spelar inte i kategorin lättlyssnat, utan snarare i Frank Zappas och Samla Mammas Mannas anda. Så är också Samlas trummis Hasse Bruniusson med i gruppen. Musiken är mest instrumental på gitarr, klaviaturer, klarinett och fiol, ibland med mer talade än sjungna vokalinslag.

 

Det mesta är hårt strukturerat av gruppens motor och kompositör, tillika ljudtekniker, Håkan Almkvist, men några improviserade spår finns också. Avancerad rytmik där 17:8 är vanligare än 3:4. Några stycken i Stockhausens anda kunde jag vara utan och ibland blir jag riktigt irriterad, men något håller intresset kvar och efter en hel del genomlyssningar är jag frälst.

 

Skivan avslutas riktigt harmoniskt med ett stycke som kunde vara gjort av Satie. Resten är som surströmming – många behöver nog liksom jag både tid och flera försök innan de lär sig äta denna läckerhet.

 

Ensemble Nimbus – Scapegoat (Tone Art Productions RHCD 12/Record Heaven). Håkan Almkvist: gitarr, bas, keyboard, tape, loopar, fx, röst. Lars Björk: klarinetter, loopar. Hasse Bruniusson: akustiska-elektriska trummor, slagverk, datorer. Kirk Chilton: viola, violin, röst.

 

 

Alinas musik är lika noga strukturerad som Nimbus men ändå dess raka motsats. Kompositören Arvo Pärt har skrivit en hel del atonal musik innan han 1976 skrev det lilla pianostycket Für Aline, ca 2 minuter långt. Två år senare skrev han Spiegel im Spiegel för piano och fiol. Båda är stillsamma, eftertänksamma, meditativa stycken. Nu har ECM gett ut båda melodierna i en fantastisk utgivning.

 

Pianisten Malter har under en flera timmar lång inspelning spelat Für Aline gång på gång. Visst utrymme finns för improvisation, så varje omtagning är lite annorlunda från de andra. Sedan har kompositören själv valt ut två tiominuters utsnitt ur denna inspelning med fem repriser av melodin på varje.

 

Före, mellan och efter dessa två utsnitt har man lagt tre inspelningar av Spiegel im Spiegel, två med piano-violin och en med piano-cello. Låter det enahanda – en melodi 10 gånger och den andra i tre versioner? Det är det inte. Skivan har gått varm hos oss sedan den kom ut i höstas, och alla som hört den tycker om den.

 

Något så ovanligt som musik som fungerar som bakgrundsmusik utan att vara menlös, som också tål intensiv lyssning. Inte för inte har den toppat den klassiska musiktoppen flera månader. Som lenaste honung, men utan att det någonsin blir för sött.

 

Arvo Pärt – Alina (ECM New Series 1591). Alexander Malter: piano, Vladimir Spivakov: violin, Sergej Bezrodny: piano, Dietmar Schwalke: cello.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –00)

 

PS Ny skiva med ensemble Nimbus – Garmonbozia kom i slutet av året.