Två skivor med Andor och Raun innehåller folkmusik som ändå inte är folkmusik och anknyter båda till en historisk ljudbild, sann eller inte.

 

 

Per O G Runberg och Violina Juliusdotter har med hjälp av Per-Daniel Kaufeldt gjort Andor, ett försök att skapa musik som den kanske lät för tusen år sedan. Helt utan hjälp av Statens kulturråd vilket ironiskt påpekas. Med röster och ålderdomliga instrument som mungiga, tagelharpa, flöjter, har man spelat in skivan i olika miljöer – kyrkor, jordkällare, ute …

 

Så kan vi få höra kulning till fågelkvitter, kohorn mellan bergen och mungiga med fotstamp – ibland i samma låt. Det låter inte så märkligt som man kunde tro, filmen har väl gett oss en vana vid snabba klipp mellan olika miljöer. Tvärtom är det riktigt tilltalande.

 

Violina Juliusdotter (vilket fantasieggande namn!) sjunger naturligt och oskolat i positiv bemärkelse. De gammaldags instrumenten har ofta en rå karaktär som också känns ålderdomlig. Som gruppen själv skriver: en ljudbild som historiskt sett förmodligen inte är sann, men heller inte helt osannolik.

 

Andors skiva fick mig att gräva fram en annan, som kom ut i fjol men av någon anledning inte blev recenserad då:

 

 

Raun har liksom Andor tre medlemmar, och deras musik har en hel del likheter. Jag hörde dem första gången vid en mycket bra spelning vid Umeå folkmusikfestival för några år sedan. Gruppen består av syskonen Helena och Magnus Ek på sång, fiddla, blockflöjt respektive slagverk, didgeridoo mm. och Göran Månsson som spelar allehanda blåsinstrument, slagbordun med flera märkliga speldon.

 

Jo, här används även megafon, dammsugarslang, helt vanliga flaskor (stämda med vatten) och märkliga burkar och lådor att slå på. Med dessa ingredienser kokas en mycket fyllig soppa, mer baserad på folkviseton än Andor, fast de flesta – och bästa – texterna är skrivna av Helena Ek.

 

Som Rosor på dans: ”Å om man skulle ta och kyssa nån i örat, damma å sen slänga in en tvätt, hinna in till banken före klockan fyra, ringa å så gråta ut en skvätt.” Låter både gammalt och högst nutidsanknutet. Det är mycket slagverk, bordun men även stämningsfull flöjt och vacker sång à capella.

 

Orkestermedlemmarna har en bakgrund som teatermusiker och det märktes vid deras konsert – det var en medveten dramaturgi med mycket humor. Men även utan synintrycken håller musiken. En personlig, vacker och rolig skiva.

 

Andor (Trad02/Sonet)

Raun (Prophone PCD 056)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2001)