De sista åren har det startats många nya folkmusikgrupper. En vanlig kombination är två melodiinstrument och en som ackompanjerar.

 

På Klacklek möts två fiolspelare, Sophia Eriksson och Anders Nygårds med David Tallroth på mandola. De kommer från Värmland, Dalarna och Stockholm och träffades på folkmusiklinjen vid Musikhögskolan i Stockholm. En inte ovanlig mötesplats som fört samman många goda musikanter.

 

Fiollåtar från Värmland och Dalarna är, trots att landskapen gränsar till varandra, ganska olika i sin karaktär. På den här skivan träffar de båda fiolspelarna med sina skilda traditioner storstadsbon Tallroth, av gedigen spelmanssläkt men med bakgrund i jazzen.

 

Och musikaliska möten blir det. Bäst tycker jag om värmlandslåtarna, som är lika kluriga som Rättvikspolskorna men på ett annat sätt. Och David Tallroth spelar ett par vackra sololåtar där mandolans ursprung i lutan tydlig låter höra sig.

 

Det är ingen tvekan om att det är mycket kompetenta musiker som lämnat Musikhögskolan. Men jag tycker jag har hört det här förut, det finns åtminstone en handfull skivor i min samling som låter ungefär likadant. Skivan representerar goda förvaltare hellre än förnyare av folkmusiken. Vilket är helt OK.

 

Det sägs att Sintram bara spelat ihop en månad när de gick in i studion för att göra sin första cd, helt för egna medel. Den här trion bodde i Umeå och träffades vid Ångermanälvens strand under Urkult-festivalen.

 

Maria Larsson, fiol, värmländska i förskingringen, Åsa Johansson, saxofoner och spilåpipa, som delat sin tid mellan Värmland och Umeå och Daniel Fredriksson, mandola och sälgflöjt, uppväxt och nu åter i Skellefteå, fann varandra direkt. Och det hörs på skivan.

 

Materialet är huvudsakligen från Västerbotten men även några värmlandslåtar finns med. Jämfört med den föregående skivan tycker jag att Sintram vågat mer i sina arrangemang. Sopransaxen smälter utmärkt ihop med fiolen, tenorsaxen lägger fina grunder och Daniel F utnyttjar sin mandolas omfång ända ner i den mäktiga basen.

 

Och det jag skrev om melodibärare och ackompanjemang i inledningen stämmer inte, här handlar de om tre instrument med lika värde, som alla växlar mellan att leda och stödja.

 

Båda skivorna är lysande debutalbum. Men jag tycker Sintram vinner på mer spänning i sina arrangemang. Om det är trots eller tack vare deras korta samarbete innan inspelningen må vara osagt, men det visar att man inte behöver ha akademisk examen för att spela bra folkmusik. Sintrams medlemmar har nu skingrats från Umeå. Det är bara att hoppas att deras samarbete fortsätter.

 

Eriksson Nygårds Tallroth – Klacklek (Giga GCD 53)

Sintram (eget förlag, deras epostadress finns här)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2001)