Spännande italienare

För undertecknad har italiensk musik varit, förutom den klassiska operan, starkt förknippad med smetig skönsång och schlagerfestivaler. Men så kommer en artist som ställer detta helt på ända. Daniele Sepe, född i Neapel 1960, visar mig en helt annan sida av Italien.

Sepe började som klassiskt skolad flöjtist och fortsatte som saxofonist i diverse suspekta jazz- och underground-grupper med avstickare till barockmusiken. Han började snart komponera, och 1991 kom första egna plattan, Malamusica. Sedan har han släppt en skiva nästan varje år i Italien. I fjol kom den första skivan uttryckligen riktad till en mer internationell publik – Senza Filtro – och i år släpptes Anime Candide, med undertiteln ”krigs och kärlekssånger, som snabbt gick upp på Världsmusiklistan.

Men detta är inte världsmusik, det är mer. En otrolig blandning med inslag av traditionell italiensk säckpipa och folksång, tunga gitarriff, Verdi, rap, tarantella, Stockhausen, Chicagojazz, Revolution no 9, mandolinkvartett, ljudfilmspår. Det är vackert, aggressivt, skrämmande, mäktigt, stundom på gränsen till Eurovision Song Contest (ja, ja), och ändå alldeles eget. Sällan har jag hört så varierande men ändå sammanhängande musik. En av årets klart intressantaste bekantskaper. Viva Italia!

Daniele Sepe – Anime Candide/Felmayo

Daniele Sepe: flöjt, saxofoner, kaval, ottavino, celesta, klaviaturer, såg, programmering, sång; Auli Kokko: sång; Luca Persico: sång; Emi Salvador: sång; Giuseppe Viglio: sång; Franco Sansalone: dobro; Piero Ricci: italiensk säckpipa; Franco Giacoia: gitarrer; Ernesto Vitolo: hammondorgel; Marian Serban: cymbalom; Aldo Vigorito: kontrabas; Piero de Asmundis: piano; Roberto Lagoa, Enrico del Gaudio: slagverk + många fler musiker.

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2003)