Gemenskap och vänlighet på Urkult 2003

Klezmergänget Traktor med supportrar drar folk från campingen till första spelningen på fredagen.

Urkult, världsmusikfestivalen i lilla Näsåker vid Nämforsen, gick i år av stapeln för nionde gången. Programmet var som vanligt välmatat med internationella och lokala artister. Det enda som störde – utom ett bitvis ösande regn på lördagen – var ett envist skvaller att nästa år skulle bli Urkults sista.

Ryktet sa att det gäng som drog igång festivalen redan från början sagt att de skulle hålla på i tio år och sedan sluta. Det var så många som blev oroliga att ledningen fick gå ut och officiellt dementera: några planer på att lägga ner folkfesten finns inte, även om man hoppas på lite nytt blod i styrelsen.

Gamla folkparken i Näsåker har tre scener – Stora scenen där de riktigt stora grupperna hörs, Solscenen som står för det mer intima, och Danslogen som – uppenbarligen – mest används till dans (och som har tak om det regnar). Men dessutom finns en scen till som åtminstone jag tidigare underskattat: Näsåkers vackra träkyrka.

Församlingen samarbetar sedan länge med festivalen, och bjuder in lämpliga artister till konsert i kyrkan – en vacker och välljudande lokal, som verkligen lämpar sig för fridfull musik, sådan som annars lätt dränks i alla omgivningsljud.

I år hördes några av de allra bästa konserterna just i kyrkan – från Ross Daly, irländaren som flyttat till Kreta och spelar den vackraste kretensiska folkmusik man kan tänka, via Ale Möller, Lena Willemark och Per Gudmundsson i Frifot till en annorlunda upplevelse: Marie Selander och Tuomo Haapala.

Detta par, som även haft kurs i röstens värld respektive musikalisk improvisation, visade vilka möjligheter som ligger i en kvinnoröst och en kontrabas. Tuomo inledde med att härma kyrkans klockor spelande på utanpåkrukor i zink, inköpta för en krona styck i Petrozavodsk. De kan trakteras både med pukstockar och stråke och låter garanterat fantastiskt! Avslutningsmelodin, ackompanjerad av kvinnorna som gått Maries sångkurs, var en dröm.

Tuomo Haapala spelar på utanpåkrukor i Näsåkers kyrka

Jag frågade ett antal av de närmare 4500 besökarna vad som gör Urkult så roligt. Påfallande ofta blev svaret något som hade med gemenskap och vänlighet att göra. Blandningen av åldrar och musik i en vacker natur, där de flesta är hänvisade till boende i tält, husvagn eller masslogi i skolan, är nog minst lika viktig som den spännande och alltid intressanta musik som bjuds – även om den bidrar med värmen som får allt detta att koka.

Och 16 nybyggda separationsdass, som ersatt de äckliga inhyrda bajamajorna, övertygade mig om att festivalledningen ser mer än ett år framåt.

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2003)

PS Ett program inspelat vid årets Urkult visas i SVT1 03-09-01 kl 21.00.

Mer bilder från Urkult 2003 inklusive en del film- och ljudklipp här.