Garmarna var nyss i stan och har i dagarna kommit ut med sin tredje CD. Gruppen bildades 1990 av Stefan Brisland-Ferner, Gotte Ringqvist och Rickard Westman. -93 tillkom Emma Härdelin på sång och fiol och trummisen Jens Höglin. På de första skivorna kändes det ibland som ”urgarmarna med trummor och sång”.

 

Helhet

Den nya skivan, Guds spelemän, visar att gruppen blivit en väl fungerande helhet, och att de nya medlemmarna hittat sina platser i gruppen. Emma har utvecklats stort som sångerska, och hittat ett lägre och mer kraftfullt tonläge. Jens är en duktig trumslagare, som tillsammans med trumsamplingar bidrar till ett nytt och mer tungt ljud. En viktig faktor är säkert också gruppens nya producent och medmusikant Sank Sandqvist, som bl.a. även spelat in Thåström.

 

Töjer toner

Det är svårt att sätta etikett på musiken. Från början var det klart folkmusik, men nu drar det iväg åt det rockiga hållet med inslag av industri. Stefan töjer toner med sin vevlira som vore han Jimi Hendrix. Jens använder mycket pukor och Sanks trumloopar och bas ligger i bakgrunden och mal. Det är suggestivt och bra.

 

Folk och Rackare

Som på de tidigare skivorna finns gruppen Folk och Rackare med som klara inspiratörer, denna gång med ”Vänner och fränder” där Gotte gör förtjänstfull sångdebut på andrastämman. Hälften av låtarna är traditionella melodier, resten skrivna av gruppen till texter som Emma tagit fram. Bäst tycker jag om låtparet ”Varulven” och ”Hilla lilla”. Med Guds spelemän har Garmarna visat att de lämnat stadiet som ”Lill-Hedningarna” och definitivt står på egna ben.

 

(Garmarna – Guds spelemän, MASS CD-69)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –96)