Änglar - finns dom? Efter att ha hört denna skiva är jag benägen att tro det. Fast den saknar ingalunda djävlaranamma.

 

Det har skrivits en hel del om de klassiska och jazzmusiker som kommit fram i Skellefteå tack vare den kommunala musikskolan. Även inom folkmusiken finns det goda exempel. Maria Jonsson skivdebuterade för tio år sedan med Senadrage. Efter musikstudier vid folkhögskolan i Malung blev hon kvar i Dalarna till i höstas då hon flyttade till Stockholm för att börja på Musikhögskolans folkmusiklinje.

 

Genom åren har hon varit med i bl.a. grupperna Svart kaffe, Träton och med systern Katarina (känd från Burträskar´a) i Magica de Hex. Den sistnämnda gruppen hördes på Burträsksvängen den regniga sommaren -92. I Träton och Magica de Hex ingår även Carina Normansson, som också spelar i bl.a. kritikerrosade Swåp.

 

Nu kommer Maria och Carina med sin första skiva i eget namn - Änglar. Den börjar oroväckande – Maria spelar på fel sida om stallet. Det visar sig vara meningen och Carina sekunderar på flageoletter i en originell inledning av Carinas låt ”Raka motsatsen”. Sedan fortsätter man med en blandning av gammalt och nytt. Många traditionella polskor, mest från Dalarna och Carinas hemtrakter i Sala. Arrangemangen är läckra med fina stämväxlingar och lite dissonanser när det hotar att bli för vackert.

 

En trend i dagens svenska folkmusik tycks vara att lyfta fram sången. Så har fem av skivans melodier vokala inslag. Gruvarbetarbönen ”Behålt o Gud” övergår i nästan sakrala polskan ”Gruvlåten”. Även sångarrangemangen är välgjorda och varierade. Att Carina sjöng bra visste jag, men även Maria imponerar med större kraft och djup än jag tidigare hört. Fast det är nog inte kommunala musikskolans förtjänst.

 

Änglar (Tongång AWCD-17)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –97)