1947 bildades Västerbottens spelmansförbund på initiativ av bl a Jon-Erik Öst. Genom åren har man gjort en hel del för att sprida västerbottnisk folkmusik i form av låthäften, kurser och inspelningar. Lagom till Burträsksvängen firar man nu sin 50-årsdag med en CDskiva.

 

Skivan representerar 18 större och mindre grupper. Med ett 120-tal olika medverkande blir naturligtvis kvaliteten mycket varierande. Det här med spelmanslag är ett svårt kapitel – spänningen i musiken, som ofta hänger på exakta betoningar och ”avsiktliga oregelbundenheter” i musiken, tenderar att minska med kvadraten på antal spelmän. Precisionen försvinner helt enkelt.

Plantskolor

Givetvis har spelmanslagen ändå en oerhört viktig uppgift att fylla som plantskola och nöje både för dem som spelar och för lyssnarna. Och det är viktigt att alla får vara med på egna villkor. Men det blir inte alltid lika njutbart i vardagsrummet som på dansbanan eller bakom Risåträskgården.

 

I den brokiga skaran finns det några som sticker ut som mer spännande. En ny bekantskap för mig är Kanongänget från Vilhelmina som får fram ett egenartat gammeldags ”sound”. Trion Anette, Sune och Bert kommer också från Vilhelmina och framför ett par sånger efter Alida Grönlund i fina arrangemang. Qwinnen har bidragit med Mannes polkett från sin senast CD.

 

Tillväxten god

Twärdrag spelar som väntat utmärkt liksom duon Dunderklumpen från Umeå och Skellefteå. Spelmansförbundets egen ungdomsgrupp visar att tillväxten är god men har valt två låtar som Burträskara´ gjort ännu bättre. Nya Ljusvassara har en härlig lätthet i sina polkor. Av de större ”plantskole-gängen” tycker jag att Lycksele spelmanslag och Skellefteå Nyckelharpsförening lyckas bäst. Kanske för att de lagt ner extra möda på arrangemangen.

 

Jag undrar bara varför i stort sett hälften låtarna på skivan är nyskrivna. Har man slutat leta i arkiv och stugor? På en sådan här produktion kan man naturligtvis inte få med allt och alla, men bland musikanterna saknar jag flera, som storspelmannen Sören Johansson och Bolidens Daniel Pettersson. Båda dessa har också grävt en hel del i gamla västerbottens­låtar.

 

Jag tycker dock att Spelmansförbundet lyckats med sin målsättning att visa upp både mångfalden och spelglädjen på denna skiva. Den ger en ärlig bild av läget inom folkmusiken i Västerbotten – både vad gäller dess styrka och svagheter.

 

Västerbottens Spelmansförbund 50 år – Folkmusik från fjäll till hav (VSFCD 9701)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 1997)