Väsens första skiva kretsade runt nyckelharpsmästaren Olov Johansson och innehöll bara traditionellt material. På den senaste skivan, Vilda väsen, är all musik skriven av gruppmedlemmarna. Genom bl.a. samarbetet med Nordman har man tidigare visat viljan att förnya folkmusiken. Nu går man ett steg till och tar in en slagverkare.

 

Egentligen är det fullt logiskt, Väsen har alltid varit en rytm-medveten grupp. Inte minst gitarristen Roger Tallroth har slagit och bankat på sina instrument redan från början. Med André Ferrari på slagverk uppnår man ännu en dimension. Utan att dominera tar han ett fast grepp om gruppen. Musikaliskt blir det mer och mer världsmusik, även om det svenska arvet ofta är tydligt. Men i Ferraris komposition ”Shapons Vindaloo” luktar det mer Egypten eller kanske Fläskkvartetten en sen kväll. Taktarten har jag inte lyckats räkna ut.

 

Gruppmedlemmarna bidrar rätt jämnt till CDns 11 melodier. Mikael Marin är suverän på altfiol men lite ojämn som kompositör med både roliga ”Nitti Pomfritti” och i mina öron rätt tråkiga ”Börjar du fatta”. Olov Johanssons låtar är gruppens mest svenskklingande. Alla Roger Tallroths melodier är höjdare. Låtnamnen är lika humoristiska som gruppen är på scen. Det låter allmänt mycket om gruppen, med Tallroths omsträngade gitarrer och Ferraris tablas, darbukor och fingercymbaler. Ibland anar man t o m en distad viola, eller är det gitarren? På tre melodier har man utmärkt förstärkning av Mats Olofsson på cello.

 

Det här är ingenting för traditionalister, som tycker att nyckelharpa ska spelas som den alltid gjort. Men för den som gillar utblickar, särskilt österut, passar den utmärkt.

 

(Världens väsen, Xsource XUOCD 118)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 97)

 

Ny skiva Gront 2000.