I Sverige förbjöds slagverk inom folkmusiken 1686. I Zaire finns en mångtusenårig trumtradition. En norsk duo spelar hejdlös folkmusik på dragspel och trummor. Jag har lyssnat på tre skivor med en gemensam nämnare.

 

När man tänker på trummor och folkmusik far tankarna lätt till Afrika. Tambours de Brazza kommer från före detta Zaire, numera Kongo Brazzaville, men inspelningen av skivan Ahaando är gjord i Belgien. Gruppen leds av Emile Biayenda, som skrivit och arrangerat det mesta materialet. Han spelar själv vanligt batteri med cymbaler och highhat och allt, men även balafon (trästavar stämda i skala). Med sig har han inte mindre än 13 slagverkare, uppdelade på solo- och komp-trummor och ett par sångare som även rappar. Hela gruppen sjunger också körsång. Musiken är rena krutet, full av explosioner och rök. Ändå lyckas man variera sig bra, från fina Monologue, där Joseph Boulemvo visar hela uttrycksfullheten i en enkel handtrumma, till Nostalgie som tillägnas Kongos folk och dess lidande. En mycket spännande skiva – förutsatt att man gillar häftiga rytmer!

 

Sågskära

Ovanligare är slagverk i svensk traditionell folkmusik. Gruppen Sågskäras nya skiva är baserad på musik från södra Värend, upptecknad på 1700-talet av Samuel Krook. Vad som är särskilt intressant med Värend är att man här har en obruten tradition av slagverk inom svensk folkmusik. I 1686 års kyrkolag stadgades ett allmänt förbud mot ”all krigisk musik” (läs trummor) vid bröllop. Eftersom folkmusiken i alla tider tagit in de speldon som fanns att tillgå var det på den här tiden vanligt att man använde militärinstrument som skalmeja och trummor. Förbudet fick snart en mera generell innebörd så att vanligt folk i hela riket förbjöds att använda slagverk. I Värend lyckades man dock erhålla kungligt privilegium som innebar att trumtraditionen kunnat leva kvar i folkmusiken ända in i 1900-talet.

 

Om detta och mycket mer skriver gruppens forskare och musikant Magnus Gustafsson, till vardags anställd vid Smålands musikarkiv, i ett fullmatat häfte till nya skivan Krook. Musiken framförs av åtta ordinarie gruppmedlemmar och fyra vänner med tonvikt på fiol, skalmeja, sång, folkliga trummor och några lokala instrument som Kalvsviksharpa och en 1600-talsorgel från en liten sockenkyrka i Värend.

 

Den här musiken låter klart annorlunda än man är van i svensk folkmusik. Trummor och skalmejor ger en originell prägel. Det känns precis så gammeldags som det är. Bäst tycker jag om danser som Luringens långdans och den hypnotiska polskan efter Anders Svensson. Skalmejan är intressant som instrument men ibland tycker jag det blir för mycket av det ganska vassa ljudet. Som helhet är det en mycket fascinerande och välgjord skiva. Inte minst det fina texthäftet gör den till ett måste för alla med intresse av traditionell svensk musik.

 

Men den häftigaste av dagens tre trumskivor står norska duon Fliflet/Hamre Energiforsyning för. Det är namnet på en osannolik kombination av en dragspelare med gammeldans och balkanmusik som intresse, och en slagverkare med bakgrund i jazz, rock och afro-trummor. Skivan är inspelad live vid en konsert till hundraårsjubileet av Ivar Aasens död. Aasen var den som skapade nynorskan och eftersom han inte ansågs ha haft det så kul i livet fick konserten heta Moro post mortem (moro = lustig). Gabriel Fliflet och Ole Hamre har på några låtar hjälp av vänner på fiol, gitarr, klarinett, jojk och sång. Fast de låter som en stor orkester även utan förstärkning. De börjar med en helt otrolig version av Harald Sæveruds Kjempeviseslåtten för att fortsätta med en Bergenhalling avslutad av ett trumsolo med det talande namnet Katharsis. Sedan följer en blandad kompott av balkanlåtar, à capellasång av Halvor Håkanes och mycket kraftfull jojk av Ingor Ántte Áilu Gaup. I slutet får man t o m in hela kören Bygdaklang. Gruppen är såvitt jag förstår också mycket rolig, men skämten, bl a ett helt spår med historier om Ivar Aasens katt, lyckas jag bara delvis begripa. Det är inte helt lätt med nynorsk.

 

Så dras den röda tråden genom krutet från Afrika via undantaget från kyrkolagstiftningen i gamla Sverige till en osannolik men samtidigt sagolikt härlig norsk blandning.

 

les Tambours de Brazza – Ahaando - le griot rap compte! (Contre-Jour CJ002/Amigo)

Sågskära med vänner – Krook (Drone DROCD 010 /CDA)

Fliflet/Hamre Energiforsyning – Moro post mortem live (Vossajazz VJ 1896-2/CDA)

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –98)