Maconde var ett av banden som uppträdde -98

 

Den fjärde upplagan (1998) av folk- och världsmusikfestivalen Urkult vid Nämforsen blev den hittills bästa. Spännvidden var stor mellan Tomas di Leva, Njava från Madagaskar och duon No Clue från Sundsvall.

 

Urkult lockade trots ösregn ett par tusen tappra lyssnare på fredagen och nästan dubbelt så många på den vackrare lördagen. Om största publikmagneten di Leva är folkmusiker må vara osagt, men hans närvaro var en bidragande faktor till att arrangörerna nu hoppas att festivalen för första gången ska gå ihop ekonomiskt.

 

Festivalen startade redan vid midnatt natten mot fredagen med en eldnatt på festplatsen, full av symbolik och en sorts collage över det som komma skulle. Vi bjöds på sång av Lena Willemark, dans och spel på zurna, kohorn, didgeridoo, djembe men även fiol och flöjt. Inslaget blev stundtals lite segt och skulle vinna på en viss komprimering, men blev ändå en stämningsfull inledning.

 

Musikaliskt var höjdpunkterna många och varierade: svensk-algeriska Hada Raïna spelade intensiv raï-musik med krydda av jazz. Hoven Droven dundrade på i sin svenska tung-gung-version av folkmusik, lite överskattade tyckte jag, men inte den stora grupp ungdomar som fick dansbanan att gunga. Sabbath Hela Veckan bjöd på klezmer i en konsert som kanske bättre var anpassad till en sittande än en danssugen publik. Ranarim är en konstellation med två sjungande flickor kompade av gitarr och nyckelharpa som imponerade med sin säkerhet.

 

Njava består av fem syskon från Madagaskar som spelade hemlandsinspirerad men inte helt opåverkad musik. Gitarristen imponerade stort med sin överföring av tekniken från det lokala instrumentet marovany till vanlig gitarr, med öppna ackord och en ursnabb plockteknik. Den irländska gruppen Kila var lika duktiga instrumentalister och sångare, med en otrolig bredd i sitt uttryck – verkligen världsmusik.

 

Men mest imponerad blev jag ändå av en svensk gammal f d proggrupp – Samla mammas manna har återuppstått efter 20 år. Jag hade rätt dimmiga begrepp om hur de lät, och föreställde mig att en hel del mossa skulle ha växt på dem, men där bedrog jag mig. Fruktansvärt tight, rytmiskt, roligt och bra. Hör dem om du får chansen!

 

Parallellt med musiken pågick en mängd aktiviteter. Ca 250 personer från Näsåker med omgivning var engagerade i markservice med matgrupper, masslogi, camping m m. De flesta besökarna kom ju av naturliga skäl utifrån och behövde både mat och husrum. Tältplatserna vimlade av både ungdomar, barnfamiljer och mera gråsprängda som undertecknad.

 

För de mer specialintresserade fanns ett stort utbud kurser, bl a afrikanskt eller japanskt trumspel, den sinnliga sången, tango, orientalisk dans och teater. För barnen fanns jongleringskurs (vilket märktes), skapande dans m m. Det visades film och teater, bl a med den fantastiske Johnny Melville som använder sig mycket av pantomim i sin synnerligen medvetna föreställning. Givetvis fanns även möjlighet att bekanta sig med Nämforsen och dess rester efter stenåldersbefolkning med hällristningar och annat.

 

Efter ett visst motstånd från lokalbefolkningen i början har det nu i stort sett vänt till en mycket positiv attityd och medvetenhet om vad ett sådant här arrangemang kan betyda för bygden. Som det stod på flera plakat – ”Urkult sår fröet, vi skördar folkfest”. Jag hoppas att denna insikt ska komma även till vissa Trästocksmotståndare och rekommenderar Urkult varmt.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –98)