Kan en skiva med texter av Lennart Hellsing, musik av Stefan Forssén och medverkande som Marie Bergman och Kjell Westling bli annat än en höjdare? Efter första genomlyssningen var svaret definitivt Ja – besvikelsen var stor. Hellsings roliga, orientaliska dikter framförda gravallvarligt och mycket klassiskt svenskt. Att ge ut denna skiva är modigt på gränsen till dumdristigt – det finns ju en del tidigare pärlor att jämföra med. Vilken Hellsingälskare har t.ex. inte en relation till Yvonne Lombards och Lars Ekborgs tolkningar?

 

Men några korn fanns där, som gjorde att jag lyssnade om igen. Och upptäckte saker: I Ali Alkali börjar Marie Bergman släppa loss från skönsången, i Fågel Fenix kommer en orientalisk klang och i Fem araber får jag svårt att var sur längre. Flicka i regn har ett hissnande vackert arrangemang, som kunde ha gjorts för stråkgänget på Stadshotellet innan det blev disko som gällde. Särskilt Petja Svenssons cello är en njutning och duetten Vägar med Kjell Westling på bouzouki är rolig. Så slutbetyget efter slängda fördomar (mina) blir godkänt. Men det märks att texterna är skrivna i en tid då turkar och araber var mytiska figurer och inte en del av svensk vardag. Hoppas ingen tar illa upp.

 

Tusen-och-en-natt-visor (Caprice CAP 21565). Text: Lennart Hellsing; musik Stefan Forssén, sång: Marie Bergman, Olle Persson.

 

Ulf Torstensson (Lira –99)