Skånska gruppen Plommon satsar stort i år. Inte nog med att de ska spela på heltid med turné genom Tyskland, Italien, USA och Schweiz, de ger också ut två nya skivor nästan samtidigt.

 

Kalifia är en uppföljning till deras utmärkta första cd som jag utnämnde till årets debutant –97. Den innehåller enbart skånsk musik och flickorna har själva rotat fram det mesta ur olika arkiv. När sedan deras tyska manager ville göra en skiva anpassad för den tyska publiken, spelade de in Emma i Bremen.

 

Alla fem medlemmarna spelar fiol, men kryddar med tramporgel, flöjt och klarinett. De båda skivorna är ganska olika. Kalifia har samma producenter som debutplattan men Emma liknar den mest. Jag tycker Emma är roligare, mera spontan och lekfull. Allt material är nytt utom roliga Kära min moder där de spelar och sjunger sången först rätt väg och sedan baklänges.

 

Ljudkvalitén på Kalifia är förvånande dålig. Särskilt tydligt märks det i de två låtar som finns på båda skivorna – Källnaschottis och Skåneland. Här har Kalifia inte alls samma klarhet och bredd som Emma. Eftersom det är samma grupp, och inte något egentligt fel på låtmaterialet, kanske det är det som gör att den svenska skivan upplevs som mer tungfotad?

 

Plommon är med sitt, trots ursprunget, ”norrlandsstuk” i ljudet en grupp för den som går och väntar på en ny skiva med JP Nyströms eller Norrlåtar, och börjar tappa hoppet om att Burträskar´a ska återuppstå.

 

Kalifia (Siljum BGSCD 9910)

Emma (akku disk ADCD 3031)

 

Till Plommons hemsida.

 

Ulf Torstensson (Lira –99)