|
En liten debatt om vården på Norrans insändarsida:
|
|
Bort med remisstvånget! (insändare NV 020720)
Om du som bor i Västerbotten vill besöka en specialistläkare, måste du först få en remiss. Det innebär att, du måste få kontakt med en vårdcentral och, om du lyckas med det, få tid hos en allmänläkare. Denne bedömer sedan om du behöver träffa en specialistläkare eller inte. Om så år fallet skickar allmänläkaren ett brev till den berörda specialistmottagningen, som i sin tur, förhoppningsvis, tilldelar dig en tid för besök. En liknande procedur måste du gå igenom om du behöver fler än tre behandlingar hos en sjukgymnast. Ibland fungerar detta smidigt och enkelt. Alltför ofta är dock systemet otympligt. Det leder till kostnader och tidsödande krångel för dig som patient. Och, inte sällan, en oviss och orolig väntan. Varför får jag inget veta? Har remissen verkligen, skrivits? Har den kommit fram? Hur länge måste jag vänta? Varför kan jag inte komma fram på telefon? I Västerbottens socialdemokratiskt styrda landsting råder alltså (med några få undantag) ett remisstvång. Så har det varit och så ska det förbli, tycker den politiska majoriteten. Denna ordning är dock inte typisk för den svenska sjukvården. I själva verket är Västerbotten ganska ensamt om att omyndigförklara sina medborgare, endast tre landsting i landet ha remisstvång för besök hos specialistläkare och sjukgymnaster. Från folkpartiets sida har vi sedan länge arbetat för att få bort remisstvånget. Om sjukvården fungerar i andra delar av landet utan dylikt förmynderi borde det gå alldeles utmärkt också här i Västerbotten. Maria Lundqvist-Brömster,
Nordmaling Samliga landstingskandidater (fp) *****
|
|
Remisstvånget är bra! (insändare NV 020723)
Varje valår återkommer Folkpartiets landstingskandidater med sin paroll Bort med remisstvånget, så även i Norran 20/7. De framställer det som förmynderi. Vad folkpartisterna bortser från är att våra resurser är ändliga. Att det finns skäl att använda de organspecialister vi har på ett bra sätt.
Remisstvång tillämpas i Sverige i sex av de 21 landstingen, oftast (som i Västerbotten) med undantag för psykiatri, barn, gynekologiska sjukdomar och akut sjukgymnastisk behandling. I Europa tillämpas det på liknande sätt i Norge, Island, Danmark, Holland, Storbritannien, Irland, Portugal, Spanien och Italien.
I svensk sjukvård finns specialister i allmänmedicin. Antalet är, trots åratals ord om satsningar på primärvården, jämfört med de flesta västländer alltför litet. Allmänläkarnas kunskap handlar om att se människans liv i stort, att känna igen sjukdomar, men även att förstå andra viktiga faktorer. På vårdcentralerna behandlas närmare 90% av de patienter som söker helt utan hjälp av sjukhusspecialisterna. När remiss behövs har allmänläkaren kunskap om vart den ska skickas.
Ta till exempel bröstsmärta. Den kallas nästan undantagslöst av patienten för "ont i hjärtat". Men den kan orsakas, och orsakas oftast, av en rad andra problem - från bröstrygg, revben, matstrupe, lungsäck - och inte sällan av mer psykiskt betingade problem, kanske stress i hemmet eller på jobbet. 9 av 10 av dessa, inklusive de flesta hjärtproblemen, kan handläggas av allmänläkaren. Några skulle få remiss till sjukgymnast, kurator, kirurg, psykiatriker - eller hjärtläkare.
Skulle det verkligen vara bättre om alla dessa människor istället - enligt folkpartisternas recept - skulle ställa sig på kö till hjärtspecialisten? Hur skulle slutresultatet bli för dem som verkligen har en allvarlig hjärtsjukdom?
Om patienter får vänta på tid till vårdcentralen, om de inte känner trygghet att remiss skrivits, om de har svårt att få besked per telefon är det naturligtvis fel som måste åtgärdas. Men hur det ska göras verkar inte folkpartisterna ha räknat ut.
Ulf Torstensson, läkare Specialist i Allmänmedicin (partipolitiskt obunden) *****
|
|
Remisstvång eller inte – det är frågan (Insändare NV 020726) Ja, med en åsnas envishet fortsätter vi inom folkpartiet att hävda att remisstvånget ska bort i Västerbotten. Ulf Torstensson motiverar i tisdagens tidning varför han tycker det ska vara kvar. Men vi inom folkpartiet ser detta bara som en del i vår politik. Vi vill bl.a. ha en vårdgaranti som ger korta väntetider både till familjeläkare och specialist Om vården inte kan ges här inom den utlovade tiden ska patienten ha rätt att välja annat lasarett i annat län. För att åstadkomma pengar till detta förespråkar vi ett finansiellt samarbete, mellan Försäkringskassan och sjukvården allmänt kallad FINSAM. Kostnaderna för samhället blir lika, men för patienterna som slipper gå sjukskrivna i väntan på en operation blir vinsten stor om operationen kan göras utan lång väntan med smärtor eller annat som gör det omöjligt att utföra sitt arbete. Här ska noteras att garantin gäller alla åldrar inte bara yrkesverksamma. Ulf Torstensson säger i sitt svar att man i många Europeiska länder har liknande regler. Det vill jag inte motsäga, men var får man vänta lika länge på vård som här i Västerbotten? Du skriver också i ditt svar att du är rädd för att köerna hos specialisterna skulle bli ännu längre. Det tror jag inte alls. När jag som patient ringer för att boka tid måste jag vara beredd att svara på ett frågebatteri för att mottagningen ska kunna placera mig rätt i kön. Här antar jag att man gör en bedömning om patienten kommit på rätt ställe. Finner sköterskan att patienten hamnat alldeles galet så är det inte mot våra intentioner att patienten hänvisas vidare. Regler kring detta med remissfrihet måste också finnas precis som det gör idag på de kliniker man inte behöver remiss. Dessutom måste här påpekas att om köerna förkortas, med bl.a. Finsampengar både inom primärvården och övrig specialistvård så tycker nog de allra flesta patienter att det är enklast att uppsöka den läkare man ar van att prata med och det är i de flesta fall familjeläkaren och genom denne få sin remiss. Så varför omyndigförklara alla patienter för att några kanske skulle söka ”fel”? Socialdemokraterna lovordar den telefonrådgivning som ska starta till hösten. Det märkliga är att för drygt fyra år sen skrev jag själv en motion om detta i landstingsfullmäktige, men då blev den avslagen för det skulle inte tillföra vården någonting Så vinner de icke socialistiska partierna landstingsvalet inför vi remissfrihet annars kanske även detta återkommer som lockbete inför nästa val av s? Folkpartiet är just nu ett litet parti. Men våra idéer har ofta stor betydelse för utvecklingen inom hälso‑ och sjukvården. Även om vi måste vänta några år på att fä våra förslag genomförda. Några exempel på vad vi fört fram först vill jag avsluta med: · Telefonrådgivningen hade redan varit igång. · Överviktiga barn hade fått specialhjälp sedan 4 år. · Sjukförsäkringspengarna hade kunnat användas inom vården sen 10 år. · En nationell vårdgaranti hade funnits lika länge. Kerstin Sjölund (fp), Malå *****
|
|
Slagord löser inte vårdproblemen (insändare NV 020802) Kerstin Sjölund drar i sitt svar om remisstvång eller inte (NV 26/7) paralleller mellan folkpartiets vårdpolitik och en åsna. Därom är vi överens. Vi är också helt överens om det absurda i att Försäkringskassan kan betala ut sjukpengar till patienter i långa vårdköer, men inte betala för en åtgärd, t.ex. en operation, som skulle göra patienten arbetsför. Däremot betvivlar jag att just Försäkringskassan skulle vara villiga att betala för operationer och behandlingar av icke sjukskrivna, särskilt sjuk- och ålderspensionärer. Jag är heller inte övertygad att en vårdgaranti är lösningen på alla problem med köer. Den borgerligt införda vårdgarantin gällde sjukdomar som höftproteser och starroperationer, förvisso angelägna och besvärliga sjukdomar. Men den statliga Prioriteringsutredningen, ledd av Jerzy Einhorn, placerade dem i tredje hand. Utredningen tyckte man skulle satsa mer på sjukdomar som reumatism, hjärtsvikt, demens och vård i livets slutskede. Men där gällde inte politikernas garanti. De svagaste grupperna ger nog inte lika många röster. Vad vården behöver är resurser, inte mantran om en heltäckande vårdgaranti. Den telefonrådgivning som socialdemokrater och folkpartiet tycks vara eniga om tror jag inte heller är Lösningen. Inget är svårare än att per telefon ge goda och korrekta råd. Att påstå att ett ”frågebatteri” kan ersätta en personlig kontakt med läkare eller sjuksköterska är att förringa vår kompetens. Ibland behövs till och med provtagning och kroppsundersökning! Och ofta kan vården ges direkt av sjuksköterskan, det som kallas lägsta effektiva omhändertagandenivå. Vad kommer förresten ”ont i bröstet-patienten” i min förra insändare att göra när hjärtspecialisten konstaterar att det i alla fall inte är något fel på hjärtat? Ringa nästa mottagning, men vilken – kirurgen? psyk? Jag tror inte jag gör mig ovän med hjärtläkarna om jag påstår att de i regel inte är de mest kunniga i behandling av revbensupphakning, stress, lungcancer med flera orsaker till symtomet. Fråga gärna sjukhusspecialisterna om de tycker att de får möjlighet att i full utsträckning syssla med det de verkligen kan. Människor söker inte sjukvården för ”kärlkramp”, ”äggstockscancer”, ”rubbad ämnesomsättning”, ”depression” utan för ”trötthet”, ”ont”. Jag vidhåller att det är mer regel än undantag att den sjuke behöver hjälp att tolka sina symtom och att detta fungerar bäst vid personlig kännedom och ömsesidigt förtroende. Detta kan en länsövergripande telefonrådgivning aldrig bygga upp. Inte heller ett löfte att man får åka till ett annat län. Jag tycker inte att en personlig rådgivning handlar om att ”omyndigförklara patienterna”. Kerstin Sjölund har rätt i att man måste vara envis för att driva sjukvårdspolitik. Fast utöver uthållighet krävs en förankrad, bärkraftig och finansierad idé. Inte bara upprepandet av slagord i stil med vårdgarantin. För ett antal år sedan ville folkpartiet satsa på primärvården genom husläkarsystemet. Sättet det genomfördes på var (inte bara pga. sabotage från socialdemokraterna) dåligt. Men grundtanken – att medborgarna ska ha en personligen vald allmänläkare, privat eller offentlig, som ”lots” i sjukvården – var rätt. Remissen ska inte ses som ett tvång utan en möjlighet – bland flera. Syftet är att använda våra begränsade resurser – inklusive specialisterna – på bästa sätt.
Ulf Torstensson, läkare Specialist i Allmänmedicin (partipolitiskt obunden)
fotnot Mantra: (personlig) helig formel vars uttalande och begrundande antas ha stor betydelse för individens andliga utveckling; i indisk religion (NEO).
|
|
|