Ur Vårt Län Journalen nr 1-95

 

 

Ulf Torstensson valde att hoppa av

 

”Chefskap är inget
att eftertrakta”

 

 

– Det känns som om uppgiften som chefsöverläkare i landstinget ska skötas med hela hjärtat och vänster hand, anser Ulf Torstensson, som hoppat av chefsöverläkarjobbet på Anderstorps vårdcentral.

Han upplevde en stark konflikt mellan förväntningen att fungera fullt ut som doktor och att dessutom kunna vara chef. I praktiken blev resultatet att han inte kände sig tillfredsställd med sina insatser, varken som chef eller doktor.

Ulf Torstensson tror inte att någon av cheferna i primärvården avsätter en hel dag i veckan till administrativt arbete. Det måste, menar han, erkännas att chefen inte kan producera lika mycket som de andra.

– Jag kan inte ställa upp på de villkor som gäller, man blir sliten och familjen far illa. Mina barn och min fru ville att jag skulle sluta, säger han.

Prioriterar familjen

På Anderstorp vårdcentral var han chef över cirka 25 personer och hade svårt att avsatta tid till chefskapet. Konsekvensen blev att arbetet följde med hem på kvällar och helger.

Enligt Ulf Torstensson är det underförstått att chefer inom landstinget ska prioritera ledarskapet högst i livet.

– Men det gör inte jag, jag prioriterar familjen före jobbet.

Med sådana förväntningar frågar han sig hur landstingsledningen tror att det ska fungera med kvinnligt ledarskap. Förebilder inom landstinget som visar att det går att vara chef med normala arbetstider även gå högre nivå är något han efterlyser.

Bägaren rann över

– Husläkarreformen var droppen som gjorde att jag slutade som chef. Jag skrev till landstingsledningen och undrade hur listningen skulle fungera för de som var chefer, men fick inget svar, berättar Ulf Torstensson.

Han anser att man måste bestämma sig för om man vill vara chef eller doktor, och ser samtidigt kontakten med patienterna som det centrala, det var därför han blev doktor. Någon färdig lösning på konflikten chefskap kontra patientkontakt har han inte.

– Men det skull hjälpa om det var tillåtet att släppa patientarbetet för att få tid till ledarskap och att det fanns resurser för att ta hand om dem utan att andra, redan fullbokade, läkare fick extra jobb.

Att läkarna, den grupp som har den högsta medicinska kompetensen, också ska vara chef tycker han är riktigt. Det behövs också chefer sam orkar hålla ut ett tag eftersom det tar tid att komma in i jobbet.

– Erfarenhet och rutiner på att exempelvis läsa budgetrapporter hade jag precis fått när jag lämnade chefskapet, säger Ulf Torstensson. Under de två och halvt år som han var chef på vårdcentralen hann han inte med en enda kurs i sin yrkesroll som doktor Den fortbildning han fick handlade om ledarskap och ekonomi.

Svårt att delegera

– När jag varit chef i ett och halvt år gick jag en chefsutvecklings-kurs och kände mer och mer att det har nog inte var min grej.

Att släppa ansvar och delegera är något som inte faller sig naturligt för honom.

– Jag är alldeles för dålig på att delegera, vilket både ökade min arbetsbelastning och hindrade mina medarbetare från att utvecklas Men ska jag ansvara för budget så vill jag också förstå den, och det tar tid. Dessutom kan jag inte vara solidarisk med tankarna inom landstinget att allt bara blir bättre och bättre, tvärtom tycker jag att besparingarna bryter sönder vården och att vi inte kan behålla kvaliteten Som chef måste man tro på det budskap man förmedlar annars prostituerar man sig anser han.

Chefskapet ar inget att eftertrakta, enligt Ulf Torstenssons erfarenhet. Den belöning man får förutom en viss makt är ett arvode gå cirka 4 500 kronor i primärvården och det räcker inte for att kompensera helgarbete och dålig nattsömn

Gudomligt skönt

– Nu känns det så gudomligt skönt att kunna säga ”Det är inte mitt bord”, när det dyker upp problem.

Någon prestigeförlust känner han inte av eftersom han inte blev petad från sin post utan själv valde att gå.

– Allt inflytande har jag inte heller tappat eftersom jag sitter i ledningsgruppen och är dataansvarig på vårdcentralen, säger Ulf Torstensson som tycker att han vunnit mer an han förlorat på att hoppa av chefskapet.

 

Text: Annelie Hägglund

Bild: Erland Segerstedt

 

Tillbaka till Min medicinska bana