Hjärp Erik är en lågmäld musikant som går sina egna vägar och spelar dragspel som vore det fiol.

 

När Erik Hjärp var ung på 30-talet var det Calle Jularbo som gällde. Så som elvaåring skaffade han sig ett dragspel. Men i byn Blecket nära Rättvik var det fiolmusiken som låg närmast hjärtat. Så Erik, Hjärp Erik kallad, hängde på fiolspelmännen och utvecklade efterhand en egen teknik i sitt spelande.

 

I fiollåtar är det stråkdragen som skapar pulsen, drillarna som förgyller och små, små kvartstoner som skapar spänning. Så Erik drog bälgen à la stråke och inte alls som dragspelare i gemen, lärde sig drilla som på fiol (vilket inte är lätt) och fintade kvartstoner genom korta slag på en tangenten till en disharmonisk ton.

 

Känd bland folkmusikvänner blev han genom LP-skivan Svenska Dragspelare som kom 1973. Riktigt hur mycket han spelat in sedan dess vet jag inte, men nu kommer en cd med namnet Långt jässbôd (gästabud).

 

På den framför han helt ensam 28 låtar på sitt femradiga Bulgari-spel, huvudsakligen efter läromästaren Blank Kalle och andra spelmän i Rättvikstrakten. Och det hörs att han spelat med fiolspelmän – det är lågmält, finstämt och lyhört. Rytmiskt, dynamiskt och svängigt.

 

I spelmanskretsar råder ibland en viss fiendskap mellan bälga- och stråk-spelare eftersom de sistnämnda tycker de blir dränkta av dragspelens kraftigare ljud. Den risken finns inte med Hjärp Erik. Han är numera en förebild i klass med Jularbo.

 

Hjärp Erik – Långt jässbôd (Giga GCD 52)

 

Ulf Torstenson