För ett par år sedan utnämnde jag Göteborgsgruppen El Musicos första skiva till årets akustiska debutant. Den andra, som kom i fjol, var bra men ojämn – jag skrev då ”de balanserar på gränsen mellan pretentiöst trendglidande och ett genuint självständigt uttryck. Men hamnar för det mesta på rätt sida”.

På tredje skivan, It’s all in your head, tycker jag de glidit för långt och tappat greppet. Musiken är fortfarande ofta intressant, om än på plagiatsgränsen inspirerad av Tom Waits. Men texterna, med distad sång, blir allt mer pretentiösa. Vad vill de – mer än att verka märkvärdiga?

Hör på denna: ”The circus never came to our town, said blind lobotomised Lou at the bar/Who got tired and tied his graveyard shift to a tree and carved his navel with a knitted jersey in mind …”

Nej, det blir för pubertalt, för kvasipoetiskt. Synd, för goda ansatser finns. Jag hoppas på bättre material till nästa skiva. Kanske skulle det vara lättare att undvika ordbajseri om de skrev på svenska? Och hittade något angeläget att berätta.

El Musico – It’s all in your head (Border music). Magnus Andréasson: sång, piano, tramporgel, babyflygel, David Byström: trombon, celeste, klockspel, Pär Engstrand: kontrabas, trummor, klarinett, Petter Eriksson: kontrabas, trummor, Linda Graflund: fiol, Jenny Rangmar: sång, klockspel, Fredrik Simson: tramporgel, piano, accordion, elorglar, slagverk, Ulf Wederbrand: gitarr, banjo, såg, klockspel, slagverk.

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2002).