Lätthet och tyngd

Sedan Burträskar’a och Qwinnen försvann från scenen har det varit ont om västerbottniska folkmusikgrupper i Sverigeklass. Men nu har det kommit en cd med Pettersson & Fredriksson som borde låta höra om sig.

Gruppen är knappast okänd för denna sidas läsare. Den består av Daniel Pettersson, Boliden, som för ett par år sedan blev världsmästare i nyckelharpa och Daniel Fredriksson, Sunnanå, som spelat med hårdrocksbandet Otyg och är med i folkmusikgruppen Sintram.

De båda Daniel kompletterar varandra väl. Samtidigt är de på sätt och vis motpoler där Pettersson står för lätthet med sitt spänstiga nyckelharpspel och Fredriksson bidrar med tyngd och rytmik på mandola.

Gruppen har, i likhet med föregångarna Burträskar’a, sökt i Västerbottens och Södra Lapplands musikaliska källådror och hittat flera tidigare okända pärlor. Alla skivans låtar inklusive två egenhändigt skrivna kommer från hemmalänet. Men P & F följer inte traditionen slaviskt – tvärtom släpper de ofta taget och lägger till en helt nutida energi eller ger sig ut och målar närmast impressionistiska, till stor del improviserade, stråk.

Så är Fredrikssons Fyra timmar (inspirerad av en oktober i Umeå med endast fyra soltimmar) oändligt vacker när den nästan omärkligt övergår från fria toner till en sugande polska och sedan upplöses igen. Och en gammal kadrilj från Lidsträsk, upphittad av Mats Holmgren, kommer till liv igen i en ny uppenbarelse efter över hundra år i ett nothäfte.

Om inte Pettersson & Fredriksson lyckas placera Skellefteå lika högt på musikens löpsedlar som stadens popgrupper kan det enbart bero på att det ”bara” är folkmusik.

 

Pettersson & Fredriksson – Brand (Drone DROCD 027)

Daniel Pettersson: nyckelharpor; Daniel Fredriksson: mandola.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2002)