Fransk nyckelharpsdokumentation

När den franska radion skulle ge ut en skiva med temat nyckelharpa, valde man bland de mästare på instrumentet som finns att tillgå. Den som fick äran var Daniel Pettersson från Boliden. Skivan ingår i en ambitiös serie med musik från hela världen, där denna är den tredje med svensk folkmusik.

Även om själva instrumentet formellt sett är huvudpersonen på ”La Nyckelharpa” är detta Daniel Pettersons skiva. Han spelar på 21 av de 22 låtarna, och har skrivit två. Daniel berättar att han själv fick bromsa sin producent vad gällde solonumren, ”det kunde bli enformigt”. Så på hälften av spåren har han medmusikanter. Mest märks Maria Jonsson, också med rötterna i Skellefteå, på fiol och viola d’amore. Hon har också skrivit en av melodierna.

På skivan finns fyra sånger sjungna av Kersti Ståbi, och i bakgrunden hörs ofta fina stämmor från Olof Misgelds altfiol. Alltihop spelades in i Paris som ”direktinspelning” utan extra pålägg i samband med en turné i Frankrike i våras, där gensvaret var enormt och folkmusikerna bemöttes som rockstjärnor. Inspelningstekniskt är det mycket välgjort och den svårinspelade nyckelharpan klingar fint.

I texthäftet finns utförlig information skriven av Jean-Pierre Yvert. Så bra att man lätt kan förlåta honom när han välsignar svenskans avsaknad av genus, och menar att man därför inte behöver veta om nyckelharpan är ”le” eller ”la” nyckelharpa (”han” eller ”hon”). Han glömmer att svenskan inte bara har han och hon, utan också den och det. ”En” nyckelharpa alltså, genus: reale. Texten är översatt även till engelska och tyska, men inte till svenska.

Hur låter det då? Alldeles utmärkt. Daniel börjar solo med en polska efter Jämt-Pelle. Sedan fortsätter hela gruppen med sången Maria Nyckelpiga. Skellefteå brudmarsch, denna ganska nötta allspelsmelodi, låter i soloversion vital som sällan (och kommer ”från byn Skellet” enligt det franska texthäftet).

Efter drygt halva skivan byter Daniel bort sin välljudande kromatiska nyckelharpa mot den råare kontrabasharpan, där han också genom specialgjorda löv (de pinnar som trycks mot strängarna för att byta ton) fixar något för nyckelharpa så ovanligt som kvartstoner på några polskor efter Alfred Nilsson och Emil Carstedt. En härlig kalldusch.

När jag räknar lite på innehållet kan jag konstatera att minst åtta melodier är från Västerbotten, oräknat de nya som skrivits av Daniel och Maria. Resten är, som sig bör, från övriga Sverige – skivans syfte är ju att visa på nyckelharpans möjligheter och landets olika musikstilar. Därför är valet av Daniel Pettersson som representant för instrumentet klokt. Bland Sveriges många duktiga nyckelharpspelare har han både bredd och egensinne nog att göra det riktigt intressant.

Jag undrar fortfarande varför man valde bort Daniel när Västerbottens spelmansförbund gav ut sin jubileumsskiva 1997 – han var på gång redan då. Idag finns enligt min mening ingen klarare lysande stjärna, och ingen bättre ambassadör för folkmusiken från Västerbotten.

Ulf Torstensson

Faktaruta: La Nyckelharpa (Ocora/Radio France)

Daniel Pettersson: kromatisk nyckelharpa, kontrabasharpa; Maria Jonsson: fiol, viola d’amore; Olof Misgeld: altfiol; Kerstin Ståbi: sång. Skivan har f.n. inte någon svensk distributör men kan hittas på Radio France.