”Kalla mig trumpetarnas kalasnjikov”   Koçani Orkestar – originalet på turné
Det första King Naat Veliov säger när vi träffas på Urkult är att Koçani Orkestar finns i två versioner, varav hans är den äkta – The Original Koçani Orkestar. Det är inte helt lätt att förstå honom på knagglig franska, men han berättar förtretat om hur två f.d. bandmedlemmar – som han fockade redan 1999 – bildat en egen grupp med samma namn. Hans skapelse förfalskad!
”Originalgruppen” är på väg till en liten reklam-spelning utanför Konsum i Näsåker. Medlemmarna samlas utanför hotellet, och det är ingen tvekan om att Nat Veliov är boss. Vi drar iväg efter huvudgatan och folk samlas intresserat runt den för tillfället sju man starka gruppen, där bastuban, buren av en liten tjock man – Naat Veliovs pappa Hikmet – drar till sig störst uppmärksamhet. Några hundra meter före butiken ger Naat ett tecken. Musiken börjar.
Den här typen av orkestrar förtjänar huvuddelen av sitt levebröd – även när de blivit så internationellt kända som Koçani – på att spela på bröllop, dop, begravningar... Konkurrensen kan vara hård så det gäller att sticka ut. Så har en ofta virtuos spelstil utvecklas, inte sällan med betoning på snabbhet och hisnande rytmer. Koçani är inget undantag. Både festivalbesökare och vanliga konsumkunder stannar till, några börjar dansa och man ser att det rycker i benen på än fler. När vi tar paus för att äta drar farfar Veliov mig åt sidan – han har ett litet problem. En liten, liten skruv, som håller fast en av klaffarna till hans tuba har lossnat och försvunnit. Jag får inte riktigt klart för mig om det betyder luftläckage eller rentav att hela ventilen kan släppa. Men jag måste skaffa fram en skruv! Lättare sagt än gjort en fredag i Näsåker. Efter flera timmars jagande hittar jag till slut en enda liten M3-skruv i Sveriges Radios inspelningsbuss. Spännande återtåg till hotellet, där farfar hunnit gå och lägga sig. Men skruven passar till allmän glädje och tuban är återställd.	En liten skruv har försvunnit
Romska brassorkestrar är ofta ganska nära familjeangelägenheter. Förutom Naat Veliovs pappa är även hans son Orhan med i gruppen. Trumpetare, liksom fadern. Just på Urkult finns även andra släktingar och grannar från hemstaden Koçani med på saxofon, barytontuba, darbuka och tapan-trumma. Hemma och vid andra evenemang kan även klarinett, zurna (traditionell oboe), dragspel och fler tubor delta i spelet. Riktigt hur länge gruppen funnits är svårt att få fram – ”min pappa, min farfar, alla har de spelat”. Men Naat Veliov är född 1957 och har varit runt i världen och spelat innan han kom hem och bildade Originalet.
På Urkults stora scen verkar bandmedlemmarna först lite osäkra. Att stå utspridda med flera meters lucka och varsin mikrofon är nog inte deras grej. Men snart lossnar det och professionaliteten tas fram, tapan och darbuka smattrar igång hetsande rytmer, tuborna dundrar och trumpetarna och saxofonisten tävlar om vem som är snabbast, till publikens jubel. Men Nat Veliov drar sig tillbaka, lämnar bandet och går bakom scenen. Gruppen fortsätter men undrar vad som är på gång. Jo, han har uppdragit till gruppens värdinna på Urkult att filma konserten – med hans nya mobiltelefon! Spelet kan fortsätta. Videoklipp här.	Konserten filmas med mobil-telefon. Klicka på bilden för en liten film av filmandet.
Om man placerar brassband i den romska traditionen – och det finns en hel massa som aldrig blivit kända i väst – på en skala mellan stökigt/brutalt och polerat/melodiskt så hamnar Koçani Orkestar ganska långt mot det förstnämnda, medan t.ex. Fanfare Ciocarlia hamnar mer åt den andra sidan. Koçani använder ofta tuborna mer för att betona takten än med en traditionell växelbas. De ligger ofta med ett rytmiskt komp på en ton. Jag försöker få ett svar från Naat Veliov om detta är hans personliga idé eller något lokalt makedonskt drag, men det är inte lätt. – Jag har spelat den här musiken i många år, hemma och i andra länder, och det här är min skapelse. – Men de här låtarna, som på skivorna anges som traditionella då, invänder jag? – Allt är min musik, det är jag som arrangerar all musiken, så här vill jag att det ska låta. Jag är oerhört teknisk, visst hör du hur snabbt jag kan spela? Skriv att King Naat Veliov är trumpetarnas kalasjnikov! Ulf Torstensson (Lira 2005)
Bakgrund: Blåsorkester från Makedonien som spelar traditionell romsk musik och nykomponerade melodier i samma stil. Ett antal skivor finns, men namnförbistringen gör det svårt att veta vilka som hör till den här gruppen. L’Orient est rouge och Gypsy Mambo kom 1999 efter splittringen, sedan har de släppt åtminstone Oriental Brass (2000), Gypsy Folies och Fanfare Zigane på olika bolag 2003.

Tillbaka till Urkult 2005