Hoven Droven har profilerat sig som svensk folkmusiks om inte hårdrockare så i alla fall hårdfolkare som med sin stilblandning säkert har dragit nya lyssnare till folkmusiken.

 

Första skivan Hia hia tyckte jag var rätt ojämn med flera mycket lovande låtar men en hel del tunga gitarriff som jag tyckte gav lite. På den andra skivan Grov renodlade man råöset vilket, som jag såg det, blev lite tröttsamt. Nu är det tredje gången gillt. More happy moments, producerad av förre gruppmedlemmen Gustav Hylén, börjar tungt. Men sedan händer det något:

 

Man har bjudit in Stefan Sundström på sång. Möss och människor av Allan Edwall blir en läcker kontrast. Den jämtländska psalmen Farväl alla vänner blir i Sundströms råa mun ett mästerverk. Sedan kommer nya gäster i form av sångerskorna Sofia Sandén och Ulrika Bodén och man får en känsla av att producenten Sank hälsat på i studion (vilket inte menas som kritik). Vissa drag av våra andra tungfolkare Garmarna alltså, med samplingar och allt.

 

Garmarnas sångerska Emma Härdelin och Hoven Drovens utmärkta Kjell-Erik Eriksson och Jan Strömstedt har under sista åren samarbetat i gruppen Triakel och gjort en finstämd skiva. Kanske är det som gjort att man nu bättre släpper fram fiol och orgel som tidigare gärna dränktes av distgitarrerna. Därmed inte sagt att Hoven Droven ändrat stil, de öser fortfarande bra t.ex. på Blinn Ulof som inte alls låter som en vals. Men avvägningen mellan toppar och dalar, dynamiken, t .ex. på läckra hallingen Myrslåttern, gör totalintrycket mera njutbart. Bästa skivan hittills alltså.

 

More happy moments with Hoven Droven (Home records Home013): Kjell-Erik Eriksson, fiol; Jan Strömstedt, hammondorgel och dragspel; Jens Comén, saxofon; Pedro Blom, bas; Bo Lindberg, gitarr; Björn Höglund, trummor.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –99)