Åsa Jinder på Statt, Skellefteå 02-01-31

 

En vanlig folkmusikkonsert i Skellefteå brukar ge en viss nervositet hos arrangören, publiken är inte garanterad. Men när ASTA tog hit Åsa Jinder till Statt – en torsdagskväll – fick man plocka in extra stolar.

 

Inte mindre än 220 personer kom för att höra Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström, kanske mest för deras gemensamma hit från i somras – I väntan på dig. Dess värre hade Cajsa-Stina fått lämna återbud med kort varsel pga. sjukdom, vilket fick några att vända i dörren. Som ersättare kom istället sångerskan Jenny Öhlund.

 

De som arrangerat konserten var Skellefteås livaktiga sekreterarförening ASTA. De brukar träffas årligen för en utbildningsdag och ordnar gärna ett kulturellt evenemang samtidigt.

 

Konserten inleds av Åsa Jinder ensam med pianisten Göran Bejstam. Åsa spelar sin nyckelharpa med långa stråk, ganska återhållsamt.

– Många killar spelar mer aggressivt, snabbt och intensivt, men jag tycker inte jag behöver det, säger Åsa efter spelningen. Jag vet att jag kan, det räcker.

 

Och det är Åsas sceniska charm och fina texter som imponerar mest. Det märks att här finns rutin – inte ens en katastrofalt falsk sträng på nyckelharpan får henne ur balans: ”Hon (nyckelharpan) blev sur för att jag lämnade henne på scenen, hon vill följa med mig upp på rummet.” Stämningen av harpan går som en dans, stämningen i lokalen är hög.

 

Göran Bejstam börjar ofta låtarna med ett pianointro, tyvärr på ett dåligt ljudande elpiano, varefter Åsa utvecklar melodin. Melodierna som framförs är skrivna av bl.a. Anders Skog, som också skrev låtar på senaste skivan Folkmusik på svenska, men framförallt av Åsa Jinder själv. Om det är ”riktig” folkmusik eller bara inspirerat av sådan kan diskuteras, men känns rätt ointressant.

 

Efter ett tag kommer Jenny Öhlund upp på scenen. Jenny som blev känd med dansbandet Candela och som senast hörts i betydligt tuffare sammanhang med Totta Näslund, håller just i dagarna på att sjunga in låtar till Åsa Jinders nästa skiva. Den väntas i augusti och görs, liksom guldskivan från 2001, i samarbete med Stefan Nilsson och Georg Riedel.

 

Jenny hade ställt upp till kvällens framförande med verkligt kort varsel – första gången hon överhuvudtaget träffade Åsa Jinder var för tio dagar sedan. Konsertens sju inplanerade sånger fick hon lära sig kvällen innan! Men sjukvikariatet klarades med den äran, även om hon sjunger ganska nära Cajsa-Stinas och Margareta Jalkéus skivversioner av låtarna och inte hunnit skapa en egen tolkning. När hon får göra det på sitt eget vis kommer det att bli ännu bättre.

 

Efter drygt en timmes musik om livet, om sorgen, om kärleken, var så konserten slut. Men publiken gav sig inte. Som andra extranummer kom den – I väntan på dig. Den var värd att vänta på.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 02-02-02)

 

Tillbaka till recensionssidan