Tre julskivor – och en till

Så här års brukar julskivorna dugga tätt. Undertecknad, som spanar extra efter folkmusik, har dock inte hittat någon nyhet i den branschen i årets skörd – om man inte räknar amerikanska sånggruppen The blind boys of Alabama och nya skivan Go tell it on the mountain – men den har jag inte fått tag på än. Så istället tänkte jag skriva om tre svenska julskivor med folkmusikprägel som inte har kommit i år, men som är intressanta och tidigare orecenserade i denna spalt.
	Äldst är en klassiker med Folk och Rackare, en av de grupper som betytt mest för modern svensk folkmusik. Stjärnhästen kom som LP redan 1981 (f.ö. inspelad av Bengt-Göran Staaf, numera bosatt i Bygdsiljum) men har sedan släppts på cd. Jag vet inte om den fortfarande lagerhålls, men den är värd att spana efter. Ursprungsmedlemmarna Carin Kjellman och Ulf Gruvberg har här förenats med norrmännen Trond Villa och Jern Jensen. Även keyboardspelaren Stefan Nilsson bidrar med synth på ett av de vackraste spåren, ”Maria”. De har hittat inte mindre än fem Staffansvisor, och sådana är snudd på obligatoriska på svenska julskivor. Jag kan tycka att Carin Kjellmans röst lätt blir spänd och vass jämfört med senare tiders folksångerskor, men hennes värde som inspiratör kan inte underskattas.
	En av dem som inspirerats är Emma Härdelin, dotter till en av de första mediala fiolstjärnorna i Sverige, Thore Härdelin. Emma är väl mest känd som sångerska i rockiga Garmarna, som på sina första skivor alltid hade med minst en gammal Folk och Rackare-låt. Hon har som sidospår även gruppen Triakel med Kjell-Erik Eriksson och Janne Strömstedt, som båda hörs även i Hoven Droven. På Triakels julskiva Vintervisor har de bara två Staffansvisor, men det räcker långt. Med enbart sång, fiol och tramporgel lyckas de inte bara få fram en fin julstämning, utan också variera sina arrangemang. Dessutom finns en melodi som i sig är värd hela skivan – Benny Andersson och Ylva Eggehorns underbara psalm ”Innan gryningen”, tidigare bara utgiven som singel. Det är bara för en gammal agnostiker och anti-Abba att krypa till korset inför sådan ljuvlighet.
	Sist men inte minst – den vackraste av dem alla – Triptyk med skivan Midwinter nights mass. Som hörs på namnet är det här en grupp med internationell lansering. Johan Hedin, nyckelharpa, Ola Bäckström, fioler och Jonas Knutsson, saxofoner, hör också till våra internationellt mest kända folkmusiknamn. När de börjar med ”Det är en ros utsprungen” reser sig håret i nacken. Jag vet ingen som kunnat ge gamla kända melodier så fräscha för att inte säga fräcka arrangemang – ofta är det Johan Hedin som står för de motspänstiga men spännande andrastämmorna. Fast de bara fått ihop till en Staffansvisa är det nog den skiva jag skulle ta med mig om jag skulle vara med i Robinson. Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 2003)
PS. Det finns en skiva till som gått varm hos oss under de sista jularna, fast den varken är folkmusik eller jul. Arvo Pärts melodier Spiegel im Spiegel och Für Aline, spelade på piano och fiol/cello i ECM fantastiska utgåva. Först Spiegel, sedan fem omtagningar av den korta Aline, sedan Spiegel igen, fem Aline och Spiegel för tredje gången. Låter det monotont? Nej – gudomligt! (se längre recension). Folk och Rackare – Stjärnhästen (Sonet) Triakel – Vintervisor (MNW) Triptyk – Midwinter nights mass (Atrium) skivan utgången men finns på Spotify Arvo Pärt – Alinia (ECM)