Den arabiska kultursfären innehåller en rik musikskatt som till stora delar är okänd i Sverige. Sumer från Göteborg vill råda bot på det.

 

Gruppen består av 8 personer varav hälften är från nordiska länder – och faktisktär de som sjunger mest. Drivande är irakiern Talal A Ismail som står för arrangemangen och det utförliga texthäftet (på engelska). Repertoaren är mycket bred både i tid och rum, från medeltida tradition till populärmusik, från Andalusien till Irak. Nubisk musik från norra Sudan varvas med en klagosång från träskmarkerna i södra Irak och en ganska modern sång om en flicka i Basra som inte får träffa sin pojkvän.

 

Man ska nog som svensk vara positivt inställd och nyfiken på den här musiken för att lyssna till slutet. Den har ju en helt annan tonalitet och rytmik än den vi är vana vid. Sången är fylld av glissandon och kvartstoner och finesser jag bara anar. Musiken låter förvånansvärt fylligt trots att detfaktiskt bara är tre melodiinstrument. Den nubiska sången Amana blev straxmin favorit med ett nästan japanskt klangmönster medan beduinlegenden Huboub Ashimal med entonigt klagande blir väl extrem för mig.

 

En fråga inställer sig: hur kan svenska och norska sångerskor klara sången språkmässigt? Jag var tvungen att låna ut skivan till några persisk- och arabisk-talande vänner för att få svar på saken. De var mycket imponerade, t o m olika arabiska dialekter är korrekt återgivna.

 

Det här är musik somFör en tämligen okunnig (men positivt inställd) lyssnare som undertecknad känns det här som en bra introduktion till arabisk musik, med toppar och dalar. Den är väl värd en vidare spridning till intresserade. Genom att den är utgiven i Sverige torde den vara lätt att få tag på.

 

Sumer (sw/EDEN SW 22608): Talal A Ismail: luta, slagverk, sång; Hamoude Sharba: slagverk, sång; Faiz Al-Tayyar: violin, slagverk, sång; Helena Espvall: cello, sång; Anna Ottertun: sång, slagverk; Yasmin Omer: sång; Marianne Holmboe: sång, slagverk; Ebba Westerberg: slagverk.

 

Ulf Torstensson (Norra Västerbotten –99)

 

Nästa skiva, Iraq (2002) tycker jag är mer lättillgänglig.