DEL 1 av 3 i en serie om infektioner och antibiotika Del 2 Del 3
Tillbaka till tiden före penicillin?
När bakteriedödande medel (antibiotika) som sulfa och penicillin upptäcktes på 30-40-talen var det en välsignelse. Sjukdomar som scharlakansfeber och reumatisk feber, som dittills varit livshotande eller kunde ge livslånga handikapp, gick plötsligt att bota. En lunginflammation är inte längre lika farlig, även om den fortfarande är den enda infektonssjukdom som platsar på ”fem i topp”-listan över dödsorsaker i industriländerna.
Därför finns det anledning att oroa sig över de tecken som finns på att allt fler bakterier blivit motståndskraftiga (resistenta) mot många olika sorters penicillin och andra antibiotika. Detta är än så länge mest ett problem i Syd- och Öst-Europa, men det är också ett växande bekymmer i södra Sverige. De norra delarna av landet har av olika skäl klarat sig bättre (hittills).
Bakterier
Några av de vanligaste sjukdomsalstrande bakterierna är pneumokocker, beta-streptokocker och hemophilus influenzae (som trots namnet inget har att göra med influensa som är en virussjukdom). Pneumokocken och hemophilus kan ligga bakom bl.a. lunginflammation, öroninflammation och hjärnhinneinflammation, medan beta-streptokocken är den som ger halsfluss.
Känsliga
I Sverige är fortfarande nästan alla pneumokocker och beta-streptokocker känsliga för vanliga antibiotika som Kåvepenin, Calciopen, Ery-Max och Vibramycin. I andra länder är siffran betydligt sämre. Detta beror på att vi i Sverige är betydligt mer försiktiga med användningen av antibiotika än i Sydeuropa, där många sorter ofta finns att köpa receptfritt. Vid stor förbrukning av antibiotika ökar risken att bakterierna utvecklar motståndskraft.
Trots kunskap om detta har konsumtionen av antibiotika sedan slutet av -70-talet i Sverige stigit med ungefär 10% per år. Först i fjol började ökningen avta. Mest skrivs ut i Malmö-regionen medan förskrivningen är lägre norrut.
Motståndskraft smittar
Pneumokocker och hemophilus finns ofta som ”passagerare” i näs- och svalgslemhinnan utan att ge sjukdom, men kan vid frikostig antibiotikabehandling bli motståndskraftiga och ge allvarliga problem. Motståndskraften kan till och med ”smitta” mellan olika bakteriearter, så att ”snälla” bakterier med motståndskraft kan föra över denna till ”elaka”.
Import
Ännu större är risken att vi får hit bakterierna som ”importfall”. Detta har redan hänt i södra Sverige, och på Island spreds för några år sedan en importerad pneumokock så att den inom loppet av 3 år kunde påvisas hos vart femte infekterat barn.
Penicillin V
En annan positiv faktor för Sverige är att vi använder penicillin V (vanligen Kåvepenin eller Calciopen) mer än i många andra länder. Detta gamla penicillin har många fördelar:
1. Det är bakteriedödande till skillnad från många andra som bara hämmar bakteriernas tillväxt. Döda bakterier kan inte utveckla motståndskraft.
2. Det påverkar inte bakteriefloran i munnen så mycket. Vi har nämligen alltid bakterier där, som t.ex. alfastreptokocker. Dessa är inte sjukdomsalstrande, utan skyddar mot andra infektioner genom att ”konkurrera ut” sjukdomsalstrande bakterier. Om de snälla bakterierna tas bort med antibiotika, blir resultatet att farliga bakterier lättare får fotfäste.
3. Det har (i Sverige) i princip fortfarande effekt på alla pneumokocker och streptokocker, vilka är de vanligaste bakterieinfektionerna.
Smakproblem
Ett problem som trots stora ansträngningar inte gått att lösa är att penicillin V smakar illa. Det kan vara svårt att få små barn att ta flytande penicillin pga smaken. Det finns olika styrkor, där de svagare smakar bättre men innebär större mängd vätska, medan de starkare ger färre milliliter att tvinga i barnet men med sämre smak. Så snart barnet är stort nog att svälja tabletter utan att tugga dem (det kan fungera förvånasvärt tidigt), slipper man smakproblemet.
Slå ihjäl flugor
Smakproblemet är dock så betydande att förskrivningen av bredare verkande, men mera välsmakande penicilliner som Imacillin, Amimox, Spektramox och Cefamox blivit oroande stor. Dessa är utmärkta att använda vid svårare infektioner, och bör reserveras för dessa. Annars blir det som att slå ihjäl flugor med oxfilé istället för med en flugsmälla för att det smakar bättre.
Försiktighet
För att minska risken att återvända till 30-talets läge vad gäller infektioner måste vi alltså vara försiktiga med de fantastiska läkemedel vi har. Vi måste undvika att använda dem när de inte gör någon nytta, t.ex. vid virusinfektioner. När vi behöver använda dem ska vi använda antibiotika som slår så riktat som möjligt mot den bakterie som orsakar sjukdomen, och inte mot andra. Hur vi skiljer mellan bakterieinfektioner och virusinfektioner, så vi inte använder antibiotika i onödan ska jag beskriva i en artikel nästa vecka.
Ulf Torstensson (Norra Västerbotten 96-03-15)