Mina absoluta favriter (och varför):

 

3Mustaphas3 – Bam! Big Mustaphas play Stereolocalmusic och senare samlings-cdn Play musty with me

En låt som börjar med ett turkiskt zurna-oljud, övergår till en övertöntig Country & Western på japanska, solo med känsla av Tijuana brass men marockanska harmonier (i baktakt) och avslutad på bredaste amerikansk sydstatsdialekt är typisk 3Mustaphas3. Valspråk: Forward in all directions!

Anouar Brahem – Thimar och Le pas du chat noir

Thimar innehåller tunisisk oud (luta) med stöd av engelsk basist och saxofonist. Genomskinlig, lågmäld musik som sätter sig som ett slag i mellangärdet. Med mycket enkla medel lyckas man sätta varje ton precis rätt. Le pas du chat noir innehåller musik som Brahem faktiskt komponerat på piano i ett anfall av utmattning efter Thimar. Musiken påminner ibland om Satie, ibland om Keith Jarretts mer lyriska eskapader. Jag har sällan hört så skön musik.

Arvo Pärt – Alina

Något så ovanligt som musik som fungerar som bakgrundsmusik utan att vara menlös, som också tål intensiv lyssning. Som lenaste honung, men utan att det någonsin blir för sött.

Baba Blues – Excavations: blues is a rainbow

 

Svensk bluesduo med smak av live med bakgrundssnack och förstärkarbrus, lukt av Muddy Waters, Dire Straits och Nick Cave. Balladen Fishermen låter Springsteen (om man kan tänka sig honom i havsmiljö).

Bazaar Blå – Nordic City och Tripfolk

Bazar blå, med nyckelharpa, elbas och slagverk, låter inte som några andra. När de lyckas, och det gör de ofta, är detta inte folkmusik eller konstmusik eller rock eller jazz – utan bara musik

Bäsk

Bäsk får det att låta som om tvärflöjt och talking drum alltid hört ihop. Som om barytonsax och altfiol var syskon. Flöjt eller fiol bär melodin och den alltid lika skickliga Sten Källman som flankerar på saxofon eller slagverk.

Chutzpah och Östblocket

Två svenska grupper som spelar judisk klezmermusik så att spelglädjen och känslan får min kropp att dansa och skallen att inse att jag inte kan leva utan musik.

Dan Gisen Malmqvist – Eldringen

Teatermusik kan ibland vara svår att ta till sig lösryckt från sin pjäs, men här är det inget problem. Musiken lever sitt eget liv. Stillsamt, stämningsfullt och oerhört vackert.

Daniele Sepe – Anime Candide

En otrolig blandning med inslag av traditionell italiensk säckpipa och folksång, tunga gitarriff, Verdi, rap, tarantella, Stockhausen, Chicagojazz, Revolution no 9, mandolinkvartett, ljudfilmspår.

Djeli Moussa Diawara – FlamenKora

 

 

Stillsam, vacker västafrikansk musik som skulle kunna spelas i kyrkan fram till ett spanskklingande hit-ämne. Här kan Gypsy Kings slänga sig i väggen. Flamenco kan även spelas på kora.

el musico – Strange peoples parade

Om det här gänget inte har Tom Waits som husgud är jag beredd att äta upp skivfodralet. Leonard Cohen anas också i bagaget. Musiken är gungande, lite släpig med glissandon och ibland småfalsk på rätt sätt. Årets skiva 2000?

Fliflet/Hamre Energiforsyning – Moro Post Mortem och Gabriole

En osannolik kombination av en dragspelare med gammeldans och balkanmusik som intresse, och en slagverkare med bakgrund i jazz, rock och afro-trummor. Kallar sig världens minsta totalorkester – med rätta. Mer info på egen sida.

Gunnel Mauritzon band – Åter

Ofta slingor utan så tydlig uppdelning vers-refräng, fint samspel blås – mandola – fiol mm. Gunnel har en egen ton, inte minst i hennes fina sånger med texter av Verner von Heidenstam och Oscar Levertin. Rösten är öppen, klar och naturlig.

Klezmerduo – Itzik Spitsik

Dansk duo med sax, dulcimer och ackordion som hittat ända längst ner i djupet av klezmern och kan förmedla dess känsla utan att det blir varken sentimentalt eller överhurtigt. Bland det bästa jag hört i genren!

Lhasa – The living road och Lhasa

Jag vet inte vad jag tycker bäst om – den beslöjade, laddade rösten, de fina melodierna, de läckra arrangemangen eller de mystiska texterna. Kanske alltihop. Lhasa dog tyvärr på nyårsdagen 2010, bara 37 år gammal.

Plommon – Plommon och Emma

Hör du till dem som går och väntar på en ny skiva med JP Nyströms eller Norrlåtar, och börjar tappa hoppet om att Burträskar’a ska återuppstå, kommer du inte att bli besviken på Plommon.

Raun

”Å om man skulle ta och kyssa nån i örat, damma å sen slänga in en tvätt, hinna in till banken före klockan fyra, ringa å så gråta ut en skvätt.” Gammalt och nutidsanknutet med slagverk, bordun, flöjt och vacker sång.

Taj Mahal & Toumani Diabate – Kulanjan

En underbar skiva där griotmusiken befruktar bluesen och omvänt. Som när Taj Mahal sjunger Ol’ Georgie Buck till ett wassoulou-tema på hunter’s harp eller Toumani smygstämmer om koran för ett solo i Catfish blues.

Taraf de Haïdouks – Dumbala dumba

 

 

Om konsten att dressera björnar och spela musik bättre än alla andra. De gamla männens utlevelse och björntämjarna ger en bred bild av musiken och miljön i en rumänsk by där pengar förvisso saknas, men inte känsla.

The Tiger Lillies – Circus Songs

Texterna är märkliga och mycket provokativa. Musiken är mindre utmanande men likafullt mycket speciell med drag av kabaré, Brecht, Piaf, Weill, Waits, balkan- och zigenar-toner, opera.

Toumani Diabate med Ballake Sissoko – New Ancient Strings

Ett måste för den som är nyfiken på kora och något att testa för den som gillar Debussy eller Keith Jarrett när de är som bäst. Eller havet en stilla natt två dagar efter stormen.

Triakel – Triakel och Vintervisor

Både med första och andra skivan visar Emma Härdelin (Garmarna) sin kraft som folksångerska till lyhört och intelligent ackompanje­mang av Hoven Drovens Kjell-Erik Eriksson och Janne Strömstedt på fiol och tramporgel.

Triptyk – Midwinter Night’s Mass

En av de vackraste skivor jag hört – alla kategorier! En stämningsfull julskiva, där ord som innerlig och andlig från skivomslaget känns helt riktiga. Särskilt imponerar Johans Hedins fyndiga stämföring på nyckelharpa.

Unwired – acoustic music from around the world.

Ovanligt bra samlingsskiva med allt från latinamerikanska rytmer till flamenco, japansk Taikotrumma, finsk kantele och skotsk harpa. Baaba Maal lämnar inte någon tvekan om att bluesen kommer från Afrika och Chava Alberstein sjunger klezmer som en gud.

 

Till startsidan

Till recensionssidan